2017 går till historien som ett år då naturen spelade oss ett spratt. Våren var i full gång när en sen kallfront svepte över Europas vingårdar med en förödande snöstorm som skapade oro bland kontinentens vinodlare.
Året hade inletts med en ganska mild och torr vinter, som omärkligt gled över i en vår där vinrankorna knoppades långt innan det var dags för påskharens skuttande ankomst. Under de sista dagarna i april störtdök emellertid temperaturerna, och vinbönder i Frankrike, Schweiz och Tyskland värmde sina rankor med hjälp av paraffinkrukor eller vattensprej för att begränsa skadeverkningarna. Odlarna i Valpolicella kom lyckligtvis undan med några frostangrepp, som i stort sett kunde hanteras framgångsrikt.
Blomningen ägde i rum i slutet av maj, i linje med genomsnittet för de föregående åtta åren, och regionen njöt av det varma solskenet. Kvicksilvret steg i takt med att sommaren fortskred, och juni, juli och augusti var så heta och regnfattiga att en och planta torkade ut. De konstant höga temperaturerna visade detta år värdet av den traditionella pergolan för uppbindning, där druvorna hänger fritt högt ovan marken i skydd av bladen. De flesta producenter i Valpolicella har dock vinfält med både pergola och det franska guyot för uppbindning av vinstockarna. Vissa år, speciellt de svala åren med mindre sol, visar sig guyot-systemet vara fördelaktigt, där de lågt hängande druvorna får mindre skugga av bladverket. Men efter det extremvarma året 2003 var det många producenter som återgick till att även binda upp enligt pergola och idag är det vanligt att man har ungefär 50/50.
Pergola: Det i Valpolicella traditionella sättet att binda upp vinstockarna
Guyot: Stockarna planteras tätare (fler vinstockar per hektar) för att tvinga rötterna att söka vatten och näring ner i marken. Man låter druvorna växa närmare marken och druvorna exponeras mer mot solen jämfört med pergola.
Augusti var brännhet, men i slutet av månaden svepte kalla vindar ner från höglandsområdet Lessinia och frosten slog till igen, mestadels i Valpantena och Valpolicellas östra utkanter. Skadorna begränsades dock till ett fåtal vingårdar, och skörden kunde inledas under första veckan i september. Druvorna sades vara ”spargoli”, det vill säga löst sittande, och med mycket få sjukdomsangrepp; således perfekta för appassimento-viner. Trots de till synes idealiska förutsättningarna visade sig dock druvorna ge upphov till en del problem i källarna. Höga sockerhalter och låga syranivåer efter en lång och torr sommar innebar att de olika komponenterna ofta var i obalans.
Hösten bjöd på ett strålande väder, vilket innebar ännu en utmaning eftersom druvorna redan led av vattenbrist och snabbt skrumpnade i skenet från brittsommarsolen. Många vinmakare började därför pressa dem så mycket som två veckor tidigare än vanligt, för att ha några druvor att pressa över huvud taget, och precis som i många andra europeiska vinregioner blev produktionen betydligt lägre än normalt. 2017 bjöd visserligen på ett fantastiskt sommarväder, men vinproducenterna lär behöva dra åt svångremmen de kommande åren.
Amarone från 2017 får släppas till försäljning tidigast i början av 2020 men de flesta producenter väntar ytterligare ett år.