Vinmakare gör allt de kan för att framställa bästa möjliga vin, men det viktigaste är ändå vädret – det enda element som ligger utanför människans kontroll. År 2011 bjöd på bästa möjliga klimatförhållanden, vilket ledde till en 5-stjärnig årgång.
Året inleddes med vad som endast kan kallas en typisk vinter i Valpolicellas kullar, med blött, blåsigt och milt väder. Våren var mer behaglig, med stigande temperaturer i mars, april och maj och med solsken som lyste upp bergssidorna. Inte mycket regn föll under dessa månader, vilket var perfekt för vinstockarna, som kunde leva på förråden av den nederbörd som fallit under vintern. Den torra jorden värmdes snabbt upp i vårvädret och uppmuntrade vinrankorna att börja blomma tidigt.
Det varma vädret fortsatte in i juni och första halvan av juli, då temperaturerna blev svalare. Därmed avvärjdes risken för alltför tidig mognad, och druvorna började utvecklas gradvis. Denna långsamma mognad innebar att de sakta men säkert vann i komplexitet. Temperaturerna i augusti och september var höga men ändå inom genomsnittet, så det var ingen risk för att druvorna skulle brännas av solen. Liksom under våren var dagarna långa och soliga, och druvorna gassade sig i solljuset, vilket så småningom skulle visa sig i vinerna.
Augusti var mycket torr, och det började inte regna förrän i september. De regnmängder som föll var lyckligtvis precis lagom för att hjälpa druvorna i deras utveckling snarare än att få dem att svälla upp. Det behagliga vädret fortsatte genom skörden, som blev lättarbetad och problemfri för plockarna. När druvorna väl låg i plast- eller träbehållarna på torkvindarna sjönk temperaturen plötsligt över en natt från 20 till 12 grader på några timmar. Detta friska höstväder började under andra veckan i oktober och var perfekt för appassimento. Den känsliga processen då druvorna torkar, även känd som den andra mognaden, är ännu en nyckelfaktor för kvaliteten på det färdiga vinet. Alltför hög luftfuktighet i detta skede kan ge upphov till mögel, som kan försämra kvaliteten. De perfekta förhållandena under 2011 fortsatte dock lyckligtvis, och då druvorna pressades i december eller januari var de fortfarande i toppskick, sunda och färgrika.
Slutresultatet av 2011 års skörd i alla delar av Valpolicella blev fräscha viner med livlig färg. Även om många producenter kommer att släppa ut dem på marknaden i år sägs det att de är praktexempel på viner som förbättras av lagring. Att motstå de perfekt balanserade, balsamiska aromerna av röd frukt, sylt, mineraler och kryddor kan dock kräva en del viljestyrka även av de mest inbitna vinentusiasterna.