Det finns en anledning till att vissa regioner och varumärken producerar vin av en viss kvalitet år efter år, trots varierande klimatförhållanden, och den hemligheten stavas kunnande. Skicklighet och detaljerade kunskaper om hur ens vinodlingar reagerar på naturens nycker kan göra hela skillnaden, och i Valpolicella var 2010 en årgång som verkligen satte kunnandet på prov.
Efter det ganska torra året 2009 hoppades vinmakarna i Valpolicella på en förändring, och det fick de i högsta grad. Vintern var lång och kall, våren blev regnig men med för årstiden normala temperaturer. Växtsäsongen inleddes tvekande och ungefär 10 dagar senare än genomsnittligt, och de blöta vårmånaderna innebar rikligt med blad och mindre kompakta druvklasar än normalt. Detta gjorde druvorna särskilt lämpade för appassimento-processen, eftersom luften kunde cirkulera kring dem friare än vanligt.
Sommaren 2010 var regnig, men vinodlarens värsta fiende hagelstormarna uteblev, och druvorna skonades från deras vrede. De undslapp även den brännande hetta som drabbat föregående årgångar och fick således mogna utan att utsättas för naturens faror.
Skörden inleddes den 23:e september, ett för Valpolicella normalt datum men ändå tio dagar senare än under den heta och torra årgången 2009. Druvplockningen stördes av täta regnskurar, vilket ledde till en oregelbunden och utdragen skörd. Vinproducenter som vill framställa Amarone kan inte riskera att få blöta druvor till sina torkvindar. Regn kan framkalla oönskade sjukdomsangrepp på druvorna och förstöra ett helt års arbete.
Det varierande vädret genom hela växtsäsongen gynnade särskilt de odlingar som ligger på sluttningar, då de är bättre dränerade. Det heta och torra året 2009 var å sin sida mer fördelaktigt för slättodlingarna. 2010 anses vara mer belysande vad beträffar skillnader mellan de olika produktionsområdena än andra årgångar med jämnare väderförhållanden. Vid fjolårets Anteprima Amarone-evenemang, som hölls i januari, ansåg en expertpanel som fick tillfälle att prova vinerna att Marano della Valpolicella-området var enastående.
Denna ganska ovanliga årgång gav viner med elegans och finess snarare än kraft och djup, vilket karakteriserade de föregående årgångarna. Amarones 2010:or har lägre alkoholhalt, mindre sötma och högre syra än 2009:orna, men precis som vädret är de komplexa.