I början på augusti var vi några riktiga amaronenördar som samlades hemma hos Lina och Henrik. Henrik hade fyllt 50 år tidigare i våras och nu var vi bjudna på festligheter för att fira honom. Henrik har ju varit lite av min mentor inom Valpolicella-området. Detta sedan 2008 då jag och hustrun för första gången åkte med Club Amarone på en vinresa. Det blev en fantastisk lördag med god mat och goda drycker. Trevliga samtal. En poängpromenad med frågor om amarone och så klart Henriks amaroneintresse.
Kvällsaktiviteterna startade med en vertikal av sex olika årgångar Roccolo Grassi. Otroligt spännande och framförallt riktigt gott. Många av oss har ju just Roccolo Grassi som en stor favorit.
Årgång 2001.
En fullmogen amarone, som kanske t o m passerat sin absoluta topp. Visst finns här den typiska elegansen och komplexiteten som Roccolo Grassi alltid har, men jag tycker kanske den tappat något litet i sin friskhet. Den torkade frukten känns också något mer tydlig på bekostnad av en frisk körsbärssmak. Eftersmaken är fortfarande lång och gudomlig med mörka bär, torkad frukt och en god portion mörk choklad som främsta attribut. Betyg 4+.
Årgång 2002.
Precis som så många andra amaroneproducenter gjordes det ingen Amarone det här året hos Roccolo Grassi.
Årgång 2003.
En fantastisk amarone, som just nu befinner sig i ett sagolikt drickfönster. Några stycken i församlingen höll detta som sin favorit. Här finns en friskhet, komplexitet, balans och harmoni som överträffar det mesta. Känslan är att den är bra nära sin topp och kommer så förbli i ytterligare flera år. Mörka körsbär, mörka skogsbär, en liten lätt kryddighet och torkad frukt med aningens russin är urläckker. Och så dyker den där härliga bitterheten från mörk kvalitetschoklad upp i avslutet. Betyg 5-.
Årgång 2004.
En alldeles enastående amarone. Helt på topp nu och med en fin friskhet. Här finns inga ålderskrämpor utan min tro är att den kommer hålla sig i flera år på den här höga nivån. Visst fanns det någon i sällskapet som höll detta som kvällens vinnare! Årgång 2004 har en liten elegantare framtoning än 2003 och har också lite mer servil komplexitet i doft och smak. De söta mörka körsbären, solmogna björnbären, örterna och torkade frukten har ett djup och en smakrikedom som är enastående. Avslutet är alldeles underbart med söta körsbär, torkad frukt och bitterljuv mörk choklad. Betyg 5.
Årgång 2005.
Det här året var Marco inte nöjd med druvorna, så han avstod helt enkelt från att göra en amarone.
Årgång 2006.
En alldeles underbar amarone som fortfarande känns väldigt ung. Här finns en liten stramhet, som jag verkligen uppskattar. Jo faktiskt hade jag denna som min egna favorit. Visst har det börja dyka upp lite mognadstoner, men långt ifrån fullmogen. Den kommer att utvecklas fint de närmaste åren och sedan ligga där i flera år till. Det är vad jag tror. De mörka körsbären, solmogna björnbären, mörka skogsbären, örterna och den torkade frukten är allt på plats. Det en liten kryddig ton, som jag verkligen gillar, i 2006:an och som jag inte kände i det tidigare årgångarna. Syran och tanninerna är mer påtagliga och ger den stramhet jag uppskattar. Eftersmaken är som alltid hos RG formidabel med ett avslut av körsbärskärnor och mörk choklad. Betyg 5.
Årgång 2007.
Den ingick inte i kvällens övningar. Jag skrev ett inlägg på min egna blogg för drygt ett år sedan om just den årgången, så jag hänvisar dit. JC:s Vintankar.
Årgång 2008.
Vilken amarone! Friskhet och elegans. Balans och harmoni. Fortfarande ung men med begynnande mognadstoner. Det startar med en mullig bärsamling av mörka körsbär, björnbär, lite blåbär och hallon. En hel del torkad frukt, dock inte så mycket russin. En liten lättsam ton av örter och kryddor piffar upp smakerna. En bra syra som tillsammans med sammetslena tanniner visar att den är på väg in i en läcker mognadsfas. Betyg 5-.
Årgång 2009.
Detta är en årgång som förbryllat mig. De två första flaskorna jag drack var en besvikelse, men så tyckte jag att den var på rätt väg för något halvår sedan. Ikväll är den inte dålig på något sätt, men det är inte den RG jag vant mig vid under åren. Den avviker från de andra årgångarna med att inte ha samma elegans och läckra mörka frukt. Med detta sagt så är det ändå ett vin av hög klass. Betyg 4.
Ovanstående viner är de som ingick i den makalösa vertikal vi bjöds på. En fantastisk kväll. God mat. Stort tack till Lina och Henrik för att vi fick chansen att vara med om detta.
Hustrun och jag har på egen hand fortsatt prova oss igenom senare årgångar av Roccolo Grassis Amarone. Nedan följer några korta noter.
Årgång 2010.
Ännu en årgång som inte passerar igenom Marcos högt ställda krav på druvor, mognad och möjlig utveckling. Han gjorde helt enkelt inte någon amarone från det här året.
Årgång 2011.
Jag drack den här för nästan exakt ett år sedan och skrev då så här på bloggen:
En ännu ung amarone, som kommer att utvecklas fint de närmaste åren. Detta till trots levererar den en vinupplevelse utöver det vanliga. Vi lät den få nästan fyra timmar i karaff innan vi började dricka av den. Det är bara att konstatera att Marco Sartori återigen gjort en fantastisk amarone. Vi möts av en läck doft av de finaste mörka körsbären, aningens tobak, örter och kryddor, någon liten ton av vanilj och kakao samt en del torkad frukt. En stor och magnifik doft. I munnen är det en intensiv och kraftfull, men också komplex mörk frukt som vi känner läs körsbär, plommon, björnbär. Här finns en del torkad frukt med små, små inslag av russin, fikon, dadlar och katrinplommon. En lätt kryddighet med lite örter kan vi också bocka av. Här finns en trevlig syra och fjäderlätta tanniner som bjuder ett behagfullt motstånd. Eftersmaken är riktigt lång med söta mörka körsbär och ännu mera torkad frukt. Den härliga lilla bitterheten från högkvalitativ mörk choklad förhöjer smakupplevelsen liksom den lite rostade tonen av espressokaffe. Den höga alkoholen (16,5%) är nästan helt infångad av den mörka frukten. Betyg 5-.
Årgång 2012.
Vi öppnade den här flaskan i god tid före 2018-års valvaka. Vi lät den få nästan tre timmar på karaff innan vi avnjöt den tillsammans med några hårdostar. En ung amarone kan vi omedelbart konstatera. Enastående friskhet och med ett ordentligt tryck i de välbalanserade smakerna. Just den unga friska mörka frukten parad med elegans är ju något av Roccolo Grassis signum. Doften är förvånansvärt utvecklad redan nu och levererar mörka bär, lite torkad frukt, blåa plommon, aningens piptobak samt en del lättsamma örter och någon liten pepparton. En viss alkoholton finns där, men inte alltför påtaglig och definitivt inte störande. I gommen är det full attack av härlig mörk frukt, örter och kryddor, aningens vanilj och med en gigantisk eftersmak. Just i eftersmaken kommer de söta mörka körsbären tillsammans med fikon och dadlar. I avslutet en underbar bitter ton av ljuvlig högprocentig mörk choklad. Precis som i doften finns en här en liten alkoholhetta. Inget jag stör mig på och jag vet ju att alkoholen inom något år kommer att vara infångad av frukten. Betyg 4++.
Årgång 2013.
Den allra senaste årgången amarone från Roccolo Grassi. Vi låter den få två timmar på karaff innan vi fyller våra glas. Den börjar lite slutet, men växlar upp hela tiden. Efter fyra timmar är den alldeles lysande och ändå är den bara i sin linda. Den kommer de närmaste åren att utvecklas till en gigant. Doften har en bra friskhet med mörka bär i centrum. Lite örter, läder, regnvåt jord, torkad frukt, aningens kakao och steniga mineraler kan vi i små doser notera i den eleganta doften. Ju längre tid i glaset desto mer nyanser noteras. I munnen är det så klart de söta mörka körsbären som tar kommandot uppbackat av en en elegant syra och med tilltalande tanniner, som bjuder ett försiktigt motstånd. Precis som i doften utvecklas smakerna med fler nyanser ju längre tid vinet får i våra glas: björnbär, hallon, örter, någon liten svartpepparton, en samling torkade frukter, kakao, vaniljkola och kaffe. Eftersmaken är redan nu magisk. De söta mörka körsbären, katrinplommonen, fikonen, svartpeppar och så det lite bittra, gudomliga avslutet med mörk choklad, espressokaffe och körsbärskärnor förflyttar oss in i en annan värld. Vi måste buga oss för Marco Sartori som gjort ett nytt mästerverk. Betyg 5-.