Jag fick en fråga nu på morgonen från Claes:
“Hej. Jag har tillbringat en vecka i Valpoliciella med besök på många vingårdar små som stora. Alla säger att 2014 var en fullständig katastrof.”
Hej Claes.
2014 var en utmanande årgång, lite sol och i vissa dalgångar hagel. För många betydde det katastrof pga antalet flaskor de kunde producera skiljde sig dramatiskt mot en normal årgång. Jag skulle säga att detta var det största problemet för producenterna. Inte bra för ekonomin. Exempel: ett normal år producerar en liten producent i Mezzane 35.000 flaskor Valpolicella Superiore á 10 eur och 15.000 flaskor Amarone á 30 eur. Årgång 2014 producerade denna producent endast 25.000 flaskor Valpolicella Superiore. Ekonomiskt innebar det 70% lägre intäkter från skörden 2014.
Det som typiskt har hänt är att producenterna inte producerade någon Amarone från skörden 2014 utan de druvor som normalt används för att producera Amarone användes till de enklare vinerna. Detta betyder ofta att de bästa belägna vinstockarna och äldsta vinstockarnas druvor nu användes för att producera tex Valpolicella Superiore.
Trots detta är det många producenter som inte nått upp till sin normala nivå, och 2014 är en årgång som vi valt väldigt varsamt ifrån för att ta upp till Sverige. Men det finns en hel del lysande fina undantag på viner som är extremt bra även från ett år som 2014. Ernesto Ruffos Valpolicella Superiore 2014 är ett av dessa. Roberto Mazzi har till och med producerat en Amarone som jag tycker är en av deras bästa årgångar hittills.
Eftersom det var mindre sol än normalt 2014 så kommer vinerna ut som lite mer eleganta och mindre kraftfulla. I ett område som Valpolicella där många viner är väldigt kraftfulla, kan de lite svalare årgångarna var mycket intressanta. Mina personliga favoritårgångar är nästan alla svala år; 2008, 2013 för att nämna två. 2014 är en årgång som kan överraska men man behöver välja varsamt och söka bland de enklare vinerna snarare än husens prestigeviner.
Fredrik Montelius
Club Amarone