Nu är hösten snart här. Luften blir kyligare, friskare och vindarna hårdare. Det blir mer och mer Amaroneväder för varje dag som går. Efter en närmast vit sommar (ja, vit kan tolkas på många sätt) blir det snart rödvinets tid igen. Helgen innan midsommar var det dock inte mycket vitt. För första gången någonsin anordnade vi två vinresor under samma termin. Programmet för den andra resan var identisk med första resans program någon månad tidigare. Men ingen resa är den andra lik, förstås.
Delar av gruppen under sommarens resa till Valpolicella.
Jag brukar säga att vi lär oss något varje gång. Inte minst har det tagit många resor att lära sig att lägga in tillräckligt med tid i programmet. Vi anlände alla till Costa Degli Ulivi vid lunchtid på torsdagen. Fler än vanligt hade bilat ner från Sverige och det är verkligen något speciellt att samlas på denna fantastiskt vackert belägna vingård och förväntansfullt samla alla för presentation av hela gänget.
Henrik hälsar välkommen hos Costa degli Ulivei
Efter en 15 minuter kort promenad ner för backen till resturang Le Salette börjar lunchen och provningen. Marco från Le Bertarole är på plats. Jag och Marco guidar alla genom vinerna och stämningen blir snart väldigt uppslupen, som det heter. Det är varmt ute. Över 30 grader. Men vi sitter bra i behaglig temperatur och vinerna låter sig smakas. Efter en lång lunch gick vi alla upp till Costa Degli Ulivi och många svalkade sig i poolen.
Bussen skulle strax ta oss upp till resturang Trattoria alla Ruota och provning av Viviani´s viner. Det blir en lång kväll. En underbar kväll. Viviani´s mjuka men karaktärsstarka viner är så otroligt goda och den fräscha maten på Alla Ruota går det inte att få nog av. Men vi är trötta när bussen vid midnatt släpper av oss hemma.
Fredag morgon och bussen bär av till Marion. Denna magnifika vingård är ny för oss i år och vis av lärdom sedan förra resan tar vi lång tid på oss. Ändå rinner tiden iväg. Vi hade verkligen kunna tillbringa en hel dag hos Marion. Kanske gör vi det under nästa höst och låter de som vill vara med och skörda under några timmar? Vi åker den korta biten från Marion till resturang La Torre i Mezzane di Sotto, ett stenkast från Roccolo Grassi. Underbar lunch. Helt fantastiskt. Enkel men så smakrikt. Varför smakar det inte samma hemma?
På väg till Marions vingård längs den imponerande allén som inramas av vinfält
Kort promenad efter lunchen till Roccolo Grassi. Där har vi nu bestämt oss för att hoppa över guidningen och gå rätt på provningen. Ett bra beslut. Marco och Francesca är verkligen så otroligt passionerade och kunniga och vill på alla sätt förmedla den kärlek de har till sitt vin. Roccolo Grassi´s viner skiljer sig markant från Marion men det som förenar de båda är den formligen utsökta kvalitet de ALLTID har. RG Amarone 2006 är ett monster som kommer att vara nära om inte på 100 poäng om några år. Sjukt bra!
Trötta men synnerligen mätta och belåtna som det ju heter kommer vi till Costa Degli Ulivi runt svensk middagstid. Vi skjuter fram middagen lite och har två timmar fritt. Det blir bad för mig och många andra. Någon vandrar upp på berget och några vilar. Vädret är fortsatt kanonbra.
Costa degli Ulivis pool med Valpolicellas kanske vackraste utsikt
Middagen på kvällen är på hotellet. Denna kväll en liten överaskning i form av Monte Santoccio-provning. Nicola har varit så vänlig att komma över med en skön flight för oss denna kväll. Perfekt tillsammans med Costa-deglis Valpolicella inspirerade middag..
Lördag och Villa Monteleone. Denna institution som är som ett andra hem för Fredrik, Martina och mig. Club Amarone har blivit något speciellt även för ägarinnan Lucia. För mig är det verkligen en speciell vingård då det var det första stället i Valpolicella jag bodde på och den första vingården tillsammans med Speri som jag fick väldigt god kontakt med. Lucia är på strålande humör och guidar oss runt med stor inlevelse. Lunchen i trädgården/parken är strålande och helt plötsligt har tre timmar gått. Otroligt.
Lunch i trädgården/parken hos Villa Monteleone
Fredrik tar bussen in till Verona med en liten grupp efter att ha släppt av oss andra på hotellet. Jag får för första gången på alla resor någon timme på lördag em ledigt. Underbart. Det blir poolen. Men efter någon timme går jag ner i hotellets vinkällare för att titta till vinerna och börja dekantera dem. Ja, ”titta till”. Jag gör så också med mina kära böcker. Man tar en flaska eller en bok och kollar lite på den. Tar ut den från vinstället/bokhyllan och minns lite i några sekunder. Vilken glädje. Att sedan öppna flaskan kärleksfullt och dekantera den är en närmast helig procedur om det är ett bra vin man gillar mycket.
Lördagkvällen är en strukturerad orgie i superbra Amarone. Viviani kommer denna gång ut som segrare, men Roccolo Grassi, Marion och Villa Monteleone är bara några röster efter. Det intressanta är att Viviani´s Casa dei Bepi 2006 var helt nybuteljerad på förra resan. Trots 2 timmars dekantering var den inte med i matchen då. Nu däremot! Wow. Bara någon månad senare och den är som den ska vara. Helt grym. Jag blir så glad av detta för det är verkligen ett gudomligt vin. Vi provar alltså sex Amarone blint efter varandra. Denna provning tar 2 timmar och mellan varje vin blir det en kort bensträckare i trädgården. Upplägget var nytt förra året och det fungerar superbra. Alla får sig också en liten överraskning då det –förstås- inte är så lätt att pricka in alla sex Amarone. Men några få gör det varje resa. Hur som helst så höll vi oss även under denna middag till egna viner. En lång, lång kväll som faktiskt för min del avslutades mitt i natten med ett dyk i poolen. Underbart!
Roccolo Grassi Amarone 2006 – grym årgång
Söndag förmiddag. Ledigt. Och fint väder. Poolen och genomgång av beställningslistor. Många funderar. Kryssar. Kryssar över. Fredrik har ett mastodontjobb framför sig med alla beställningar. Vi är nyfikna. Vilka viner får flest beställningar. Vårens två resor visar tydligt att Villa Monteleone har lyft sig till en kvalitetsnivå de inte haft på över 10 år. Efter årgång 1999 har deras Amarone varit bra (runt 90 poäng) men inte förrän med 2005 lyfte man sig till 92-93 poäng och med 2006 är Villa Monteleone´s Amarone uppe på ca 94 poäng. Åren som kommer blir det också otroligt spännande att följa den Amarone som i flera år har legat lagrad hos Villa Monteleone på svenskt ekfat. Detta vin är nu tappat på flaska och i Mars 2012 blir det etikettfest på Villa Monteleone. Sedan släpps detta vin i en liten kvantitet. Ni som är Guldmedlemmar har redan en inteckning i denna tunna och kommer att få möjlighet att smaka världens första Amarone lagrad på svenskt ekfat – Amarone Raimondi årgång 2008
Fredrik vid Club Amarones egna svenska ekfat laddade med
Amarone Raimondi 2008 och 2009.
Henrik Ungerth för Club Amarone, September 2011